onsdag 28 september 2011

Mina barn, andras ungar

Host och snor gör att vi är hemma idag. Barnen är hur pigga som helst men tydligen hade Dino ägnat gårdagen till att gå och nysa alla andra barn i ansiktet och blev således hemskickad.

Problemet är att de inte är särskilt intresserade av att ta det lugnt och titta på film. Med andra ord hade de nog uppskattat att få vara på dagis.

Men eftersom någon annan förälder envisats med att skicka iväg sina snoriga ungar så blir mina sjuka och får stanna hemma.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 27 september 2011

Die Blocket

I ett års tid har vi haft ett katastrofalt fyllt förråd med diverse skit. Det står staplat på varandra och varenda gång man skall ha fram det som man behöver så krävs det en total omorganisering av hela förrådet för att komma fram.

Så i söndags hände det - jag gick ner och tog kort på ett gäng bebissaker vi behöver göra oss av med och la in en annons på Blocket. Knep och knåp i säkert 1h innan det var klart. Men sen får jag ett mail av Blocket att annonsen inte har godkänts eftersom "du har lagt vissa varor i felaktiga kategorier". Så jag behöver alltså lägga in fyra olika annonser inom olika kategorier - det räcker inte att bara lägga alla i "Barntillbehör". Nej - jag måste lägga bilbarnstolarna i den kategorin, babysittrarna skall ligga i möbelkategorin och deras lära-gå stolar skall ligga i leksakskategorin.

Helt plötsligt kostar det mer att annonsera på Blocket än vad vi får in på hela försäljningen. Det sitter alltså någon mupp och kontrollerar allt detta men de kan fan inte sätta upp något system för stavfel och särskrivningar. Det är väldigt många "dam cycklar" och "jätte fina barn kläder" i omlopp bland annonserna.

Så nu säljer jag lite saker här istället. Kom och köp eller förbli min ovän för alltid.

1. Brio Primo bilbarnstol med isofix. Alltså det man sätter fast själva bilbarnstolen med i bilen. Vi har en frejdig turkos historia och en lugnande grön. Det är lika bra ni köper två på en gång så kan ni välja och vraka efter humör. Vi har inte krockat med dem. De kostar 800:- st eller 2 för 1500:-.

2. BabyBjörn babysitters - två stycken. En som med lite välvilja fortfarande kan kallas någorlunda mörkblå och en som är i en neutral grå/spy/beige-färg. Bra gung i - har använts senaste halvåret som hoppborg. 300:- styck

3. Beiga åkpåsar - okänt märke från Ullared. Har hållt våra barn svettiga två vintrar i rad. Lite krux med dragkedjan längst ner men är man händig så är det bara att sy i lite stärkande tråd.
80:- styck

4. Lära-gå vagn från IKEA. Blå. Två stycken. Kan eventuellt ha lite små krockskador.
70:- styck.

5. En bus-o-mobil från Walt Disney. En sån där stol de med mongoramp runt omkring som gör att de inte kan åka rakt in i väggar. Ärvd från kusinerna och har väl..eh..varit med om en del. Funkar fortfarande och är fantastisk tills barnen kommer på hur de skall klättra ur den. Pris - go crazy.


Pruttat och klart som Björn brukar skämta och säga. Tänk på att alla pengarna går till våra barns sparkonto. Även om det egentligen borde gå till deras mammas obefintliga klädbestånd.

söndag 25 september 2011

Vad gör jag för fel?

Jag fullkomligt älskar när mamma bjuder på köttfärsbiffar, potatis och sås. Godaste ever för någon som mestadels äter ute eller till och från kör en storpanna köttfärssås och fryser in. Men när jag skall försöka mig på och göra det själv så går det alltid åt helvete. Vad gör jag för fel?

Jag kör på nötfärs/köttfärs typ 70/30% eller något sånt. Kanske typ 7-800 gram.
Sen kör jag i ett ägg.
Sen kör jag i en hackad lök.
Sen höftar jag till med lite salt.
Därefter kommer det lite ketchup. Ibland mer - ibland mindre.
Sen går jag loss med sånt där ströbröd och mjölk. Ibland låter jag det stå vid sidan om så att det nästan blir cementkaraktär av det och ibland häller jag det direkt i smeten. Det beror lite på hur mycket disk jag orkar med för tillfället nämligen.

(Notera gärna att jag inte tycker det är så kul att stå och mäta exakt hur mycket som skall i)

Sen blandar jag ihop, rullar ihop och steker för glatta livet - MEN VARENDA FÖRBANNADE GÅNG SÅ BLIR DET BARA KÖTTFÄRS AV DET.

Varför trillar de sönder? Man skall väl steka på hög värme? Eller är det långkok det handlar om? Skall det stå och puttra över natten?

Sen har jag också anordnat SM i klisterklumpssås ett par gånger men det orkar jag nog inte ens lära mig. Grädde och sån där soya som gör att det blir lite färg är numera min melodi.

lördag 24 september 2011

Homer Simpsons föregångare

Vi tittar mycket på Emil i Lönneberga här hemma just nu. Antons - Emils pappa - barnuppfostran lämnar väl en del övrigt att önska. Närmast tänker jag på Homer Simpson när han stryper Bart ungefär var tredje minut.

Och så rider de utan hjälm, slåss och svär.

Det programmet hade aldrig fått spelats in idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 23 september 2011

Duktiga Björn

Det är Björn som lämnar på dagis i stort sett varje morgon hos oss. Det har bara blivit så för tanken är ju att jag skall vara på plats 8.00 medan han inte behöver vara inne förrän 8.30. Med andra ord pyser jag hemifrån precis när det är dags att börja det stora klädkriget. Det infinner sig nämligen när pyjamasen skall av och vanliga kläder på. Den eskalerar sedan något oerhört när överdragsbyxor och jacka väntar för att sedan fullständigt brisera när två ostbågar skall sätta sig i vagnen. Till slut är det bara en enda liten svettig familj som står och skriker på varandra innan det är dags att gå ut i den klara luften.

Idag var det dock min tur. Resultat - vi kom iväg 2 min tidigare än beräknat. Jag fintade upp barnen på läktaren genom att låta dem klä på varandra.

På minussidan : Jag glömde deras regnkläder hemma och min matlåda till jobbet.

torsdag 22 september 2011

onsdag 21 september 2011

Halv åtta hos mig

Vi försöker oss på det här med lite mer vardagslyx. Förra veckan körde jag pasta pesto och vitlöksbröd som lite överraskning. Ikväll är det Björn som kockar.

Dock verkar det bli mer av halv tio hemma hos oss. Men nu ska jag inte gnälla på det utan vara tacksam över att det serveras mat.

Vi kanske till och med sitter i köket istället för framför TVn.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 20 september 2011

Nu gäller det

Idag skall jag ut på mitt första egna kundbesök. Eget bokat, egen lösning, egen bonus. Om jag får affären vill säga. Jag har visst en tendens att räkna TB på en affär innan jag ens vet om det kommer bli något påskrivet. Oklart om detta är en bra egenskap.

I övrigt så är min fasta provisionstid slut. Nu har det gått 6 mån och min provanställning är slut. Nu skall jag klara mig själv och helst dra in egna pengar varje månad. Det kräver lite mer disciplin. Det kräver att man faktiskt ringer kunder hela tiden, inte bara någon timma i veckan. Så nu skall jag strukturera mig - rejält. Varje dag skall minst 1h gå till att ringa kunder har jag bestämt. Och när man inte har något att göra så ringer man kunder också. Typ.

Men det är något som krockar med det här "karriär" och att samtidigt hinna hämta barnen på dagis vid 16-tiden, hur får folk ihop det? När jag hämtar barnen vid strax efter 16 så är de typ alltid sist kvar. Jobbar alla hemifrån på kvällen? Är det ingen som jobbar i butik till kl 18? Har alla någon annan som alltid kan hämta? Eller har de vunnit på Triss och behöver inte jobba alls? Enlighten me please.

Multi-tasking

I detta nu;

- Kvällsmat
- Idol
- Wordfeud
- Facebook
- Excelark med massa jobb
- Blogg

Endast någon med det kvinnliga könet skulle få för sig att försöka kombinera allt detta.

tisdag 13 september 2011

Fru Runfeldt


27 augusti 2011

Alltid saknad - Aldrig glömd

Det har nästan gått en vecka och ändå känns det som igår. Stefan finns inte längre ibland oss, åtminstone inte i ett levande väsen.

Jag hade den otroliga förmånen att få känna Stefan även vid sidan av planen. Vi var vänner-genom-vänner kan man säga. Inte så nära att vi hade personlig kontakt dagligen, men tillräckligt nära för att hälsa, prata och ge varandra en varm kram. Vi har haft många roliga utekvällar ihop. Han har ätit fler måltider i mitt dåvarande hem än jag kan minnas. Han var en (av väldigt få) som brydde sig om och frågade hur jag mådde då ett långt förhållande tog slut. Men framför allt bjöd han alltid på många skratt.

Men vad spelar det egentligen för roll hur väl man känner någon? Går det att rangordna sorg? En hel stad ligger i dvala. Rutinerade reportrar kämpar mot tårarna i halsen. Barn tröstar vuxna som tröstar barn. Gamla kämpar sig ut i rullstolar. Tv sänder non-stop. Ljusen blir fler och flera.

Sorgen stavas Stefan Liv.

Men den stavas också Anna. Den stavas Herman och Harry. Den stavas Anita. Bubba. Snöret. Pettan. Halle. Melle. Viktor. Hult. Ia och Alexandra. Den stavas hans älskade Norrahammarvänner. Och ytterligare minst 40 personer som alla såg Stefan som sin absolut bästa och närmaste vän. Det är ytterst få förunnat att ha så många vänner och det får man bara om man verkligen förtjänar det.

Jag såg en bild skymta förbi under minnescermonin. En bild på en ung Stefan i läsglasögon. Jag kommer ihåg de där glasögonen. Jag var med när de inhandlades. Stefan kände att han ville uppfattas lite mer seriöst efter diverse intervjuer om kvarglömda fjärrkontroller och olagliga vänstersvängar. Sagt och gjort, vi skjutsade honom till en bensinmack och han provade ut några han tyckte gav honom rätt intellektuell look. Sedan ställde han upp i så många intervjuer som möjligt, innan han insåg att det är vad som kommer ut ur munnen som räknas.

När den värsta chocken, ilskan, sorgen och otröstligheten har lagt sig hoppas jag att alla - oavsett vänskapsgrad- kan plocka fram liknande ljusglimtar från Stefan.

Och jag tror att jag pratar för alla när jag säger att vi önskar att vi kunde hjälpa till att bära sorgen för de ovanstående. Lindra, torka, minnas och hedra.

Kanske är det som vissa säger, när ett liv slocknar tänds ett annat. Dagen efter föddes fina Filippa. Och kanske kanske tändes det en ny stjärna på himlen.