Jag har förstått att det pågår en ganska hätsk debatt i Stockholm just nu gällande genusdagis. Eller det kanske inte är sån jättedebatt om detta och jag kanske går på lite för mycket lögner, men i vilket fall som helst så finns det tydligen dagis som kallar sig själv för Genus-dagis. Där har de avskaffat allt vad pojk och flicka heter. Könslösa leksaker och de kallar inte någon för "han" eller "hon" utan "hen". Inte helt otippat ligger det på Södermalm. I diskussionerna blir man betraktad som ett spån om man inte tar ställning för/emot och framför allt likställd med en grottmänniska om man råkar säga något om att det heter dagis och inte förskola.
Alltså jag vet inte... Om man känner att man blir lite trött av att bara höra diskussionen, känner att man försöker ta sig igenom dagen och livet så gott det går med allt vad klädbråk/matvägran/sovvägran innebär, försöker att inte oroa sig över att barnen inte äter ordentligt eller att något skall hända mig eller Björn - betyder det att man är en dålig förälder då?
Jag O-R-K-A-R verkligen inte ta in diskussionen eller försöka förstå de som stångar sig blodiga. Jag köper helt att man inte måste klä flickor i rosa och göra söta flätor eller att det är OK att pojkar bara sparkar boll och är busiga - men måste vi göra våra barn helt könlösa? Eller har jag missat något? Fattar jag inte poängen? Har det betydelse för vad flickor leker med i dagisålder vad de kommer att tjäna eller hur de kommer att behandlas när de är vuxna?
Vi har ju lyckan att ha två barn. En av varje. Vi har varken haft bilar eller dockor här hemma förrän nyligen. Dino fullkomligt ÄLSKAR bilar. Det är brum-brum-brum hela dagen (och natten). Han är besatt. Han hatar att ta på sig kläder men hans pyamas med lastbilar på går fantastiskt bra, han hoppar nästan i den själv. Polly däremot tycker väl bilar är helt OK men inte så mycket mer. Hon gillar mer att rita. Läsa i böcker eller stapla riktigt höga torn med klossar. Lite mer strategiskt tänkande kan man väl säga.
Detta är alltså något högst självvalt. Vi köper helst kläder som de båda kan ha på sig samtidigt. De blir behandlade på samma sätt och har precis samma regler. Ändå väljer han bilarna och hon gör det inte. Han är mer "bufflig" och hon är mer försiktig. Han tar för sig rejält och hon delar med sig. Och så har det varit från dag 1.
Med andra ord - whats the fuss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar